MC-BILKLUBBENS HISTORIA
Av Lars Gustafsson och Järker Tenggren
Det var i Trollhättan, i början av 80-talet, som historien har sin början. Huvudrollsinnehavarna i denna berättelse heter Järker och Lars och var till att börja med helt ovetande om varandras existens och intressen.
Järker och Lars hade vid den här tidpunkten tagit steget in i mc‑bilarnas värld, efter att båda haft ett väl förankrat motorintresse rörande allt från Husqvarna Rödmyror till Jänkebilar.
På var sin sida av den lilla staden kämpade två ensamvargar med var sin mc‑bil. Ljuset frän garagen kunde skymtas i springorna mellan garageport och karm, till långt fram på nätterna. De var två målmedvetna killar som hade en sak gemensam: De skulle nämligen renovera Sveriges enda kvarvarande mc‑bil. Det var vad de i alla fall trodde. Inte kunde någon annan vara så fullkomligt vettlös att han offrade både tid och pengar på en så pass udda tingest.
Snart blev dock båda varse att det förhöll sig helt annorlunda. Genom folks nyfikna blickar och motortidningars artiklar kunde de ana att det förekom ett långt vidare och större intresse än vad de vågat drömma om.
Det var vid denna tidpunkt som idén till att samla likasinnade inom en klubb, formades i Järker och Lars tankar. Medan Lars skruvade vidare på sin engelska Isetta och Järker på sin Trojan växte sig funderingarna allt starkare, men fortfarande var man ovetande om varandras existens.
Järker hade vid det här laget kommit i kontakt med Anders Johnsson (Messerschmitt‑klubbens grundare) och tillsammans med honom börjat diskutera ett eventuellt samarbete och utvidgande av hans klubb.
De möttes på Södertäljemarknaden 1982, för att där diskutera vidare kring idén. Men utan att ha kunnat
charma Anders, åkte Järker hem, för att om möjligt fundera ut andra lösningar.
Kontakt togs med MHS och de var genast med på idén till ytterligare en sektion för övriga mc‑bilar. Järker blev lovad fullt stöd frän deras sida.
Samtidigt hade Lars fördjupat kontakterna med de engelska och tyska Isetta‑klubbarna och på så vis blivit ytterligare uppmuntrad när det gällde en klubbstart. Men liksom Järker kände Lars att det var ett för stort steg att ta ensam.
Klubbfunderingarna avtog något och planeringen gick på lågvarv. De nu tätare kontakterna med de utländska klubbarna gjorde att Lars kände ett stort behov av att förbättra kunskaperna i det engelska språket. Likadant var det för Järker. Efter att ha plöjt igenom all svensk litteratur i ämnet mc‑bilar, återstod endast det utländska materialet. Skall man ha någon som helst behållning av detta, så är det väl bäst att börja läsa språk på kvällarna, resonerade Järker.
Det var nu som saker och ting började falla på plats i den lilla staden. Järker och Lars anmälde sig samtidigt till en Kom Vux ‑kurs i engelska. Varje måndag‑kväll mellan 18 och 20 skulle nu två mc‑bilintresserade ynglingar, ovetande om varandra, förenas för att studera det engelska språket.
Frågan var nu hur lång tid det skulle förlöpa, innan det gick upp för dem att de hade en frände alldeles inpå livet.
Här går nu meningarna något isär, men om kontakten mellan de båda togs under första eller andra kvällen är av mindre historiskt värde.
Hur som helst så var det Järker som tog initiativet till samspråk när Lars under en rast stod och bläddrade i en motortidskrift. Samtalet lär ha startat med följande ord:
- Intresserad av bilar?
- ‑ Jovisst!
- Äldre bilar, eller ... ?
- ‑ Det är både och.
- Du kanske grejar med bilar?
- ‑ Jodå, det händer.
- Har du något hobbyfordon?
- ‑ Jodå, det har jag allt...
Här drog Lars litet på svaret. (Litet genant att behöva avslöja att veteranbilsintresset inskränkte sig till något så banalt som ett trehjuligt ostkupeliknande fordon.) Men med en ansats fick han ur sig att det rörde sig om en Isetta och att renoveringen av densamma befann sig i slutskedet.
Fem minuter efter avslutad lektion befann sig de båda unga herrarna i Lars garage och begrundade renoveringen. Nu var kontakten tagen och ett febrilt samarbete startade med engelsk‑kursen som bas. De första riktlinjerna tog snart form och innan första terminens slut, var Mc‑bil Klubben både grundad och i full gång. Detta var vid årsskiftet 1981 ‑82.
Plötsligt hade allt gått så fort (likt den berömda ketchupflaskan) och målet att samla ett 50‑tal medlemmar hade uppnåtts redan efter ett par månader.
Mc‑bil Klubben hade sett dagens ljus tack vare två vilsna själars möte och ett lidande engelsk‑betyg. Resten känner ni till...
Järker och Lars vill här ta tillfället i akt att rikta ett varmt tack till MHS styrelse och medarbetare, som från första början stött dem och deras idéer.
