Teknik på låg nivå

 

Här bör det så småningom komma lite tips om hur man bör göra. Men här kommer en bild på hur man helst inte bör göra. Trots allt så har faktiskt denna SACHS200-motor fungerat till kolven gick sönder ännu en gång och slog upp ett nytt hål i vevhuset. Som synes är kolven svetsad på insidan, vevstaken likaså hopsvetsad medan vevhuset reparerats med uppifrån räknat; smält bly, en stor kork och hålet därunder var reparerat men någon slags Epoxi eller liknande. Observera att blyet vibrerat ihop under körning, så riktigt tätt var det nog inte på slutet. Dessutom hade svänghjulet glappat på axeln, och både koppling och växellåda hade sett sina bästa dagar.

 

Vi vill ju verkligen att alla skall få långvarig glädje av sina småbilar så här kommer i all välmening lite skrämselpropaganda:

 

Låt oss säga att du hittat en motor som inte gått på några tiotal år. Fall då inte för frestelsen att provstarta den för att sedan fixa de eventuella fel som kan uppstå. Tyvärr får sådana försök ofta till resultat att motorn kan bli helt orenoverbar. Ett kruttort, smålortigt och eventuellt lite smårostigt vevstakslager kommer sannolikt att skära inom en snar framtid, och resultatet kan bli en avbruten vevstake som slår hål i motorblocket. Lite ytrost på lagerbanan nedanför kopplingsarmen på Sachsmotorn kan också förvandla växellådan till järnskrot efter några få kilometer. Och hur stor chans tror du att det är att kopplingen fungerar efter att ha stått i samma läge ett stort antal år? Men motorn har ju bara gått xxx antal mil försöker du trösta dig med, men det går ändå inte att komma ifrån att alla packboxar är minst ett halvsekel gamla.

Beklagar dessa ovanstående pessimistiska ord, men tyvärr är de även realistiska. Men den som fixar till sin motor blir förhoppningsvis rikt belönad genom många bekymmersfria trehjulingsturer i flera år framåt.

Se här nedan hur en vevaxeltätning av äldre datum kan se ut: